Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
låg »bruket», som det i dagligt tal kallades, och
den långa smala spången var föreningsbandet
mellan herrgården och bruket, mellan kontoret och
dagsverkaren, mellan herremannen och arbetarna.
Bruket var icke stort. Där funnos två
stångjärnshammare och en smälthammare. Omsättningen
var i det hela obetydlig. Men det var i alla fall
medelpunkten i ett litet rike, som hade sin konung
och sina undersåter, hvilka alla togo sitt bröd af
inkomsterna från dessa tre hammare, som gingo
dag och natt med sitt egendomliga: dunk, dunk,
af dessa flammande härdar, framför hvilka sotiga
gestalter i grofva, långa skjortor och med
klapprande träskor på fötterna dag och natt med starka
spett vände glödande eldklumpar, af detta lilla
vattenfall, kring hvilket de många små och stora
röda bygnaderna växt upp. Och nedanför
herrgården hade detta bredt ut sig till det vida kärret,
öfver hvilket den långa skrangliga spången ledde.
Bruket, egdes emellertid af ett bolag, och
förvaltaren hette Per Erik Grane.
Per Grane kom dit som förvaltare, när den
stora olyckan skedde inom hans slägt. Han var
af en gammal bruksfamilj, och hans ungdom hade
varit ganska olika hans mannaålder. I Upsala låg
han i många år utan att taga examen, var
medlem af det kotteri, som gaf dåtidens Upsala tonen,
det kotteri, ur hvilket »Gluntarna» utgingo, och
som under hans studenttid sjöng på sista versen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
