Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Tiden till året efter hanø konfirmation var
emellertid för Erik Grane en glad tid. Han var
frisk till kroppen och munter till lynnet, och en
sprittande ysterhet, som han stundom kom att lägga
band på i hemmet, utan att själf egentligen veta
hvarför, utvecklades och tog fart, när han var ute
bland främmande. Någon idrotta-maär var han
egentligen aldrig. Därtill var han för liten till
växten och för klen. Men han slog ändå boll
med förkärlek, åkte skridskor och kälke med
passion, och i skolan var han städse bland de värsta
upptågsmakarna.
Hans små bruna ögon lyste af lifslust, och
ofta, när han gick ensam, kunde han sjunga och
skratta för sig själf, som om glädjen inom honom
nödvändigt behöft bryta sig väg.
Han hade äfven en annan vän än Schultz, och
han hette Klas. Det var en stor, stark och
vacker pojke, som vunnit Granes hjärta genom att
hjälpa nonom från att få smörj, när han var
nykommen i skolan. Klas hade sin familj boende i
staden, och genom honom fördes Grane in i
stadens societet.
Ty midt i den stora societeten existerar altid
en liten, hvilken de stora skratta åt. Den består
af gossar från tolf till aderton år och af flickor
under sexton, ehuru äfven inom denna societet
grader förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
