Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
— Jag har aldrig varit kär, sade Kalle.
— A, du ljuger.
— Ta mig fan, sade Kalle.
Detta var en helig ed, och Kalle blef trodd.
Då skrek lommen med sitt underliga, hemska
läte långt ute på sjön.
— Det var eget, sade Klas, som var kännare
i fråga om väder och vind. Det betyder storm,
när lommen skriker.
Och därmed gingo alla tre in och lade sig
att sofva.
På morgonen var sjön lika spegelklar. Men
mot middagen började det blåsa nordvestlig vind,
och inom en timma var blåsten så stark, att det
ej gärna var rådligt att ro tvärt öfver sjön,
emedan man då hela tiden hade sidavind. I stället
beslöt man att ro i motvind upp till Bergs slussar,
sedan följa stranden en bit och därefter låta det
gå i medvind rätt in i Stångåns mynning.
Det var en rodd på nära två mil. Men Klas
hade sin mamma i sta’n, och kom han inte hem,
så blefve hon rakt ifrån sig.
Sagdt och gjordt. De lade ut och började
rodden. En i stöten hvilade sig, medan de två
andra rodde hvar sitt par åror. Klas, som var
den starkaste, rodde hela tiden. När blåsten var
för hård, rodde två, och den tredje sköt på vid
akterårorna. Ändå var det flere minuter, när det
såg ut, som om de ej kommo ur fläcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
