Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Grane kände sig så besynnerligt främmande
för sin mor, när han läste detta. Det var ej fritt
från, att han till och med i den första häftiga
glädjen öfver de »nya» upptäckter, han tyckte
sig göra, haft en stilla förhoppning, att han skulle
kunna förändra moderns uppfattning. Men altid
hade han trott, att de åtminstone skulle förblifva
mor och son, äfven fastän deras tankar i mycket
voro åtskilda. Han hade hoppats, att de skulle
kunna mötas i en sak: i att ömsesidigt förstå och
älska hvarandra.
Och det var först med en naiv förvåning, som
det blef klart för honom, att detta var
tvifvelaktigt. Det dröjde länge, innan han fick syn på
omöjligheten. Och det. dröjde ännu längre, innan
han förstod, hvilken brist det var hos människorna,
att åsigterna skulle skilja dem åt. Ty alla hafva
vi ju blifvit uppfostrade med fraser, såsom t. ex.
att »åsigterna göra mannen» o. d.
Han skref till sin mor bref, hvilka innehöllo
glödande försvar för hans nya åsigter, han
öppnade hela sin själ för henne, ty han trodde, att
själfva uppriktigheten skulle utgöra ett
föreningsband.
Men småningom blef han trött, han fann, att
meningsutbytet aldrig ledde till något resultat, och
han bad, att de måtte upphöra med denna
gagnlösa brefväxling och i stället skrifva om andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
