Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Han visste ej af, att han släppt brefvet, förrän
han hörde det hasa utefter bleckplåten. Han
gjorde en rörelse som för att gripa tag i det igen,
men förde i stället handen öfver ögonen och drog
en djup suck.
Som en hvirfvel af känslor vred sig oroligt
inom honom. Om det var till godo eller ondo
han handlat, om han skulle vinna eller förlora,
hvad han nu skulle göra, hvad som i framtiden
skulle blifva af hans lif, därom visste han i detta
ögonblick intet. Det var buller i hans hjärna och
feber i hans blod. Men genom alt detta virrvarr,
som med sällsam makt sjöd inom honom, var det
en känsla, som arbetade sig fram och blef klar.
Han var fri. Han kunde ej vända tillbaka igen.
Framför honom låg en besvärlig väg, men den
var rak, och han kunde ej vika af hvarken till
höger eller venster.
Han kände sig plötsligt glad. Han hade
behof af att komma ut, få sjunga, vara glad, dricka,
skråla, framför alt träffa människor, framför alt
inte vara ensam. Det kom öfver honom en känsla,
som om han slagit igen en stor, tjock, odräglig
bok, hvilken han trott sig behöfva lära från perm
till perm, och som han nu af någon okänd
anledning fick »länga ifrån sig för att aldrig öppna
den mera.
Så kom han ihåg Hultins visit, och att han
skulle träffa kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
