Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
— Framåt! Loss! Rockarna kunde hänga
kvar. Man sprang nedåt matsalen och samlades
alla kring ett stort rundt hord midt på golfvet.
Det var ett långt rum i olika afdelningar med
gröna jalousier för fönstren, och i ett af de mindre,
inom glas och ram, satt en konstgjord fågel, som
hela tiden gaf ifrån sig ett sorgligt pipande. Vid
borden rundt omkring sutto två à tre herrar
tillsainmans och åto alvarsamt qväll, i det de
språ-kade om examens-fordringar, framtidsutsigter,
vigi-lanschanser eller nattliga äfventyr. Och skulle
man i deras fysionomier söka efter något
gemensamt karaktäriserande, så fann man detta i något
visst moget, gammalt, något af färdigbildade bättre
ungkarlsmaner, som redan tryckt sin stämpel på
unga skägglösa Cherubins-fysionomier lika väl som
på trettioåriga, skäggiga anletsdrag.
Sällskapet väckte genast uppseende genom sina
röda ansigten och det stoj, som bullrande följde dem.
Man debatterade, hvad som skulle ätas. Om
man skulle ta bränvin? Schultz förklarade, att
man blef bara full af det. Lindberg påstod, att
det var just det, som var meningen. Norström
skrattade litet diskret och föreslog, att hvar och en
fick taga för sig ad libitum. Grane hyllade
brän-vinstendenserna, men påstod, att han tyckte, det
var tråkigt att ej få skrika till helan. Ty han var
glad i kväll, och när han var glad, så ville han
skrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
