Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
till spillo gifven. Och, därför mina herrar, en
skål för Lindberg, lefve han. Fyrfaldigt hurra.
Hurrah etc.
Grane kände sig uppspelt. Brefvet var glömdt,
det låg i lådan, ooh ingen människa kunde uu
göra det gjorda ogjordt. Han kände sig varm
och mätt, hans hjärna var en smula omtöcknad,
och en mild dåsighet lade sig försonande öfver
hans brännande tankar. Det föreföll honom, som
om hvad han gjort, endast var helt naturligt, och
som om det ej häller för andra kunde synas
annorlunda. Det var, som om han hade svept in
sig i något mjukt och varmt, som höll alt obehag,
all ledsnad på afstånd. Han åt och drack, som
om han bara behöfde mer bränsle för att
underhålla värmen, han kände sig till mods, som om
han bara längtade efter ett tillfälle för att få vara
verksam och energisk, och samtidigt var han rädd
att bli ensam med sig själf, emedan tviflet kunde
bryta opp igen, som när höstvågorna svalla upp
öfver nattgammal is.
Han tog in sherry till deserten och drack
nervöst ett par glas. Efter detta blef han
munter, och när de kommit tillbaka upp på rummet,
och kaffet burits in, var det han, som slog i
punschglasen och föreslog, att man skulle sjunga
visor med refräng, så att alla kunde få vara med.
Allesamman . . . Han var också glad i dag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
