Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
komma fram till evighetens mål, men jag gick i
går i köket,- sedan ditt bref nyss var kommet,
lagade i ordning kvällen, de andra voro ute — och
då kom för mig denna psalmvers: I enfald och i
ödmjukhet håll dig till Herrans ord, och låt, när
du hans vilja vet, hans vilja blifva gjord. Härmed
skulle jag vilja tysta alla spörsmål, men det går
icke, förrän Gud låter detta ord bli lefvande i ens
själ.»
Detta bref irriterade honom först. Han tyckte
sig så säkert hafva fattat sitt beslut. Det syntes
honom hafva varit så oåterkalleligen afgjordt för
hela lifvet, och med detta bref var det med ens,
som om han stode på osäker mark igen.
Hvad hade hans föräldrar för rätt att ställa
sig hindrande emellan honom och hans arbete i
lifvet ? Förstodo de icke, hvad det kostat honom
att fatta detta beslut? Kunde de icke se redan på
lians bref, hur gärna han velat skona dem för all
sorg, blott han kunnat? Var det hans fel, att
deras tankar i detta fall gingo åt olika håll?
Och en bitter grämelse fylde honom, medan
han lade brefvet ifrån sig och medvetslöst
trummade med knogarna mot skrifbordet, en bitter,
häftig, pinsam grämelse. Det var en underlig tid,
vi lefva i, tyckte han, när barnen, utan att veta
hvarför, af okända makter, af sitt samvete, sin tro,
sin öfvertygelse, sina tankar och sin vilja
tvingades in i ett lif, som skilde dem från alt, livad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
