Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
drypande af svett plågat mig själf med
ångestfulla tankar. Jag har bedt till Gud, bedt och
ropat till honom med förtviflans styrka. Jag har
legat på mina knän och gråtit som ett barn,
därför att jag känt, hur bit för bit min gamla tro
brustit sönder, som glasbitarna i en lykta, så att
ljuset blåsts ut, och jag stått där ensam i mörkret.
Gång på gång har jag försökt på nytt. Jag har
marterat mig med att uppfinna synder hos mig
själf — och jag vet, att jag har synder — och
jag har trott, att Gud för dessa synder vändt sig
från mig och straffat mig på detta förfärliga sätt.
Men det går inte på den vägen, säger jag. Det,
går inte på den vägen, åtminstone inte för mig.
Jag kan inte tro, att detta begär efter sanning, det
må nu vara nedlagdt hos mig af en gud eller fritt
hafva växt upp i mitt väsen, jag kan icke tro, att
detta begär är något, som jag bör kufva, dämpa,
tränga undan för att långsamt dö af min egen
längtan. Detta är icke den kalk, om hvilken man
kan säga: ske icke min vilja, utan din. Ty här
skall min vilje ske, emedan jag ej vill något orätt.
Min gud! Jag längtar ju blott efter sanningen,
och då skulle sanningen vara mig förmenad, och
jag skulle få nöja mig med en tro, som andra
människor förestafva mig. Skall denna längtan
inom mig, som är min själs dyrbaraste och heligaste
känsla, dödas, då må jag hällre höra opp att syssla
med något annat, än det som rör detta lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
