Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
nan kunnat finna på, om han var mer än en
vanlig människa, eftersom de alla sutto där och stirrade
som på en uppenbarelse. Han fick en känsla af
kväfning i strupen, och han tyckte, att blodet
stannat i hans ådror, fast hjärtat bultade, så att han
hörde det. Och med låg, af sinnesrörelse darrande
röst sade ban:
— Med om verlden nu är så full af synd och
otro, och om Gud ännu talar till oss genom
människor, hvarför gör han det då nu i svagare grad
än förr i* Hvarför väcker han icke hällre upp
människor, som tala till oss med hans anda, så att
vi måste tro?
Han hade ej vågat se sig omkring, under
det han talade, men nu slog han upp ögonen och
kastade en skygg blick omkring sig.
Professorskan stod vid dörren och betraktade honom med
häpna, spörjande blickar, den unge teologen såg
på honom stridslystet och hotfullt, den äldre log
ett erfaret, medlidsamt löje öfver hans
obetänksamma ungdomlighet, och läkaren gapade på
honom i stum förvåning. Men alla väntade, att
professorn skulle svara honom, och alla hoppades,
att han skulle blifva ordentligt afstraflad. Endast
professorn satt lugn, och när det varit tyst en
stund, svarade han med en martyrs lidande i
rösten:
— Hvarför Herren ej gör detta, det är
visserligen en sak, som det ej tillkommer oss svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
