Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
— Vet inte.
Den nykomne såg sig om, fann ingen bekant,
sökte ett ledigt stycke vägg att stöda ryggen
emot och försjönk snart i samma slöa likgiltighet.
Man hörde blott ett tätt och ifrigt trampande
med fötterna. Termometern visade —15°.
Dörren till entréen öppnades, och kursors
slätrakade ansigte tittade ut.
— Herrarna får lof att vara litet tystare.
— Ja, men det är så sju helvetes kallt.
Kursor log diskret och angenämt berörd, som
om han förnummit hemlandstoner.
— Det går inte an att störa dem därinne.
Granes röda ansigte stack upp ur hopen:
—- Ar inte eländet slut snart? Vet kursorn,
om hr Hultin sitter kvar?
— Jo, det gör han. Men jag tyckte att han
höll på med att vika ihop sina papper, när jag
tittade i dörrn nyss.
— Nå, det var då faen så väl ändtligen.
Kursor försvann, och dörren stängdes ljudlöst.
Stampningarna fortsattes, men mera piano. En
och annan sakta och kärleksfullt uttalad svordom
uppsteg ur någon otålig ande såsom ett uttryck
för den allmänna stämningen.
Ändtligen öppnades dörren, och Hultin kom
ut, blek, med stora ögon, glansiga af nattvak, och
svag i knävecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
