Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 96__
— Det är bra att kunna tiga, sade Grane ocli
såg med afsigt frånvarande ut.
— Ar det nå’n konst det? sade Hultin. Det
skulle aldrig gå på annat sätt.
Skymningen hade sänkt sig ned öfver de gröna
schaggsofforna, och under den brunpanelade
läktaren var det mörkt.
— Reser du hem i jul? sade Hultin.
-— Nej, sade Grane dröjande. Jag stannar
alt här.
— Ah, hvarför det?
— Jag hinner inte min tentamen.
Grane satt förströdd och såg på, hur en
kypare gick omkring och tände gaslågorna. Han
tänkte på sitt hem och undrade, om föräldrarna
anade verkliga skälet till hans uteblifvande. Han
kunde ej resa hem. Han ville vara i ro. Han
var trött på dessa olidliga dispyter utan uppehåll
och utan resultat.
— Går vi nu? sade Grane till sist.
— Jo-q. Jag skulle på en liten vira kväll.
Lars Johan hade hela tiden setat tyst,
öfverväldigad af den visdom han hört. Han reste sig
långsamt och kom bredvid Grane, när de skulle
gå ut.
Hvad han hviskade i Granes öra, när de
passerade genom salen, vet man inte. Men så fort
man efter denna dag kom att tala om Hultin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
