Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
att taga henne om lifvet. Hon vred sig
behändigt undan.hans tag, skrattade med ett lågt,
välljudande litet skratt och trampade honom i det
samma på foten, så att hennes knä rörde vid
hans ben.
— - Förlåt, sade hon med näpen, tillgjord
stämma.
Schultz betraktade dem med ett eget leende
och följde sedan flickan ut i förstugan. Där dröjde
de en god stund, och Grane hörde genom den
stängda dörren, hur de hviskade och skrattade.
En gång tyckte han sig uppfånga ljudet af en kyss.
Hela hans kropp var feberhet, och hans
tinningar bultade.
Schultz kom in. Han satte sig tyst vid elden
igen och rökte utan att säga ett ord. När han
slutat sin cigarr, kastade han den bland glöden
och lutade hufvudet mot handen. Därpå sade
han, utan att se på Grane:
— Ar det möjligt, att du aldrig . . .?
Grane for till. Han satt just och tänkte på
det samma. Hur är det möjligt, att jag aldrig . . .?
Men det låg en så djup smärta i vännens
röst, att han kände sig orolig.
— Nej, sade han med osäker stämma. Jag
har aldrig . . . Aldrig i mitt lif. Men jag vet
inte, hur länge det kan räcka, tillade han kort.
— Hur gammal är du? sade Schultz efter an
stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
