Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
— Ja, sade Grane långsamt, åtmintone ibland.
Jag kan gärna berätta dig om mig själf, tillade
ban skyggt, om du bryr dig om det. Jag vet
inte, men jag skulle känna det som en lättnad att
få tala.
Schultz satte sig.
— Jag har hört samma saga från så många,
sade ban. Kan du säga mig, om det fins något
särskildt hos mig, som ger folk lust att anförtro
sig åt mjg? Jag har börjat på att tro det ibland.
— Jag vet inte, sade Grane dröjande.
De tego igen.
Nå, sade Schultz efter en stund.
— Du känner mina förhållanden, började Grane.
Han talade stötvis, det lät liksom afhugget. Min
far är en gammal Boströmianare och var visst
ju-venal här i Upsala. Han har ingenting emot litet
fritänkeri, blott det inte går öfver en viss gräns.
Egentligen tror jag, att om han i sin ungdom
behöft arbeta, skulle vi nu vara bättre vänner. Ja,
du förstår. Jag håller nog af honom. Men något
mer har det aldrig varit oss emellan.
— Det är också bland de saker, man
drömmer sig, insköt Schultz. Jag känner till det där.
Jag liar varit likadan.
— Kanske, sade Grane. Nåja. Min mor är
alvarsam pietist. Jag har ibland haft den egenkära
tron att det är af henne jag ärft egenskapen att
ej kunna slå mig till ro med halfheter. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
