Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
plötsligt tillbaka i soffhörnet med en uppsyn, som
ban försökte göra så obesvärad som möjligt, och
Schultz vände sig i väntan mot dörren.
Den inträdande var Norström, som kom, klädd
i pelsmössa, och med öfverrocken hopknäppt ända
upp till hakan, samt åtföljdes af en äldre student,
hvilken Grane icke kände. Han stannade vid
dörren för att ruska af sig snön, och som ban
hade den lyckliga gåfvan att altid tro sig vara
välkommen, märkte han ingenting, utan steg
ogene-radt fram och satte sig.
Den andre värmde först sina händer mot
kakelugnen och presenterades sedan för Grane som
kandidat Abrahamson.
— Snöar det? sade Schultz för att säga något.
— Jo något. Det började för en kvart sedan.
Jag kommer för resten för att säga adjö åt er
och få vara tillsammans med er i kväll. I
morgon reser jag hem. Det är da’n före julafton i
dag. Vet ni inte det?
Dagen före julafton! Ja, det var så sant det.
Grane hade glömt bort det förut, och han
erinrade sig plötsligt, hvad han tänkt på, när ban
stått och sett ut genom fönstret på trädgården med de
nakna äppleträden, på hvilkas grenar snön låg hvit.
— Ja, julen är ju familjens högtid, sade
kandidat Abrahamson med en trött min. Det blir
nu femte året, som jag firar den i Upsala.
Grane betraktade honom nästan medlidsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
