Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
en idealist, ska jag säga. Men vill ni höra
brefvet?
De andra nickade och Abrahamson började att
med en släpande ton föredraga vännens bref.
Vän och broder!
Det var i sanning glädjande för mig, att någon
ihågkom...
— Jag skref till karlen för att få igen en bok,
som han lånt af mig. Nå.
... en olycklig kamrat, därför »Tack» för din
vänliga skrifvelse. Då man, som jag, är ensam
och öfvergifven och måste strida mot lifvets alla
vedervärdigheter och detta utan vapen, huru skall
man då kunna hysa ens det ringaste hopp om seger?
Därför har jag ock lemnat från mig det sista
af hopp och tro på en framtid eller på lycka och
sällhet, om än drägliga. Skulle nu händelsevis
någon enstaka glädjestråle förirra sig till mitt hjärta,
så njuter jag visserligen däraf, ja, jag riktigt fråssar,
men aldrig skulle jag tro därpå eller söka fånga
den i tanke att häfta den för beständigt vid min
person. O nej! Det vore ett altför dåraktigt
försök och skulle äfven i sin tid bestraffas.
Mera en annan gång, om du orkar höra mig.
Nu måste jag ned för att elda på min stofthydda,
detta kadaver, man måste släpa på etc.
— Hvad tycks? Är han inte sig lik? Ja, det
är synd om pojken för resten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
