Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
honom, och han hörde en liten medvetet näpen
röst säga: »Förlåt», aldeles som om hon ville säga:
jag skulle inte bli ond, om det vore ni, inte als . . .
I det samma grep Schultz hans arm och
hviskade till honom:
— Känner du till Abrahamson?
— Nej. Inte als.
— Samma historia,, kära du, som med
Malmgren. Aldeles samma historia. Skilnaden är bara
den, att ban anlagt en mask af indifferent raljeri
för att dölja sin åkomma. Ah, genisjukan är på
modet i Upsala. Det är med honom aldeles som
med brottslingar. Han kan inte tala om något
annat än sitt brott.
De gingo in på gästis och slogo sig ned. Först
var samtalet mera almänt, man talade om hemmet
och jultiden. Gamla minnen döko fram.
Stämningen blef varm, och alla afundades Norström,
som fick fara hem. Endast Schultz satt tyst och
log ibland för sig själf ett underligt leende, som
Grane märkte, men inte förstod.
Emellertid hade kandidat Abrahamson bela
tiden setat och betraktat ett ungt nygift par, som
åt vid ett af de närmaste borden. Det var en
landtbrukare i trakten med sin unga fru, hvilka
sannolikt voro inne för att göra uppköp till helgen.
Den unga frun satt med ryggen vänd emot
säl-skapet. Hon hade en vacker figur och nacke,
små tjuf pojkaktiga hårstrån spredo sig burrigt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
