Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Norström förklarade, att han skulle gå hem.
Han ville gå och lägga sig.
— Nå, gå hem och lägg dig då, vet jag. Men
vi ska gå opp på slottsbacken, för det brukade
jag göra i min ungdom. Adjö med dig, Norström.
God jul.
— Det samma. Det samma.
Norström gick hem, men Schultz, Grane och
Abrahamson började att arbeta sig fram genom
snön för att komma upp på slottsbacken.
Backen är brant, och man skred framåt under
tystnad.
När de kommit upp, stannade alla tre en stund
och drogo andan. Därefter gingo de fram på
sluttningen utanför hufvudfasaden.
Ett hvitt, ofantligt snöfält sträckte sig framför
dem. Som en mörk krans af skog och höjder
syntes omkring fältet, och under- deras fötter
låg den tysta staden med sina snöbetäckta tak
och fladdrande gaslågor. Öfver det hela blänkte
månljuset, som darrande och gnistrande föll öfver
den hvita snön, öfver skogsrandens dunkla skuggor
och hela det nät af gator och hus, som glimmade
under dem. När skyarna skymde för månen, blef
det mörkt, och breda slagskuggor föllo öfver de
ljusskimrande fälten.
Länge stodo de tysta och sågo ut öfver nejden.
Ruset hade förflyktigats under arbetet med att
komma upp för backen, pratet hade dött som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
