Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Och med återhållen andedrägt profvade han
nyckeln i dörrlåset.
En gång, två gånger, tre gånger.
Det gick inte. Den var för stor.
En brutal känsla af kallblodighet kom öfver
honom, och han gick sakta tillbaka in till sig,
stängde dörren och började kläda af sig för att
gå till sängs.
Blygseln bemäktigade sig honom," och han kände,
hur han i ensamheten rodnade. Tårar trängde sig
fram i hans ögon, tårar, hvilka han trodde komma
af ånger.
Och när han lagt sig, kände han sig lycklig
öfver att hafva undgått frestelsen. Han begagnade
med flit detta ord för sig själf, och en religiös
känsla vaknade hos honom:
— Borde han inte vara tacksam, att han så
lyckligt undgått! . . .
Men då vaknade eftertanken och han
öfverhopade sig själf med smädelser, därför att han
lät hyckleriet så blifva herre öfver sig.
Och han tänkte på Schultz, Schultz, hvilken han
i dag sett ned på. Var det då blott den
handgripliga öfverträdelsen, som skämde människan?
Var inte han tusen gånger sämre? När han nu
var sådan ... ja . . . sådan som han var, var det
då annat än feghet, omanlig svaghet, när han . . .
Han blåste ut ljuset och lade hufvudet mot
kudden, trött och olycklig som ett barn. I detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
