Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
och de fyra kvarvarande stodo i en grupp framför
fönstret, genom hvilket Grane såg ut.
Ingen sade något egentligt. De
betydelselösaste ord uttalades, blott för att något skulle sägas.
— Hvad heter stället? sade Norström.
Grane nämde det.
— Det ligger i Södermanland.
Lokomotivet släpper ut ånga, stationsinspekto-
ren hvisslar, ångpipan hvisslar, och tåget sätter sig
långsamt i gång.
Lindberg ropar lefve, och de öfriga hurra fyra
gånger. Grane svänger med hatten och hurrar
ensam af alla krafter, hviftar, så länge han kan se
skymten af perrongen och hattarna, som svängas
i luften.
Därpå lutar han sig tillbaka i sitt hörn, utan
att se ut. Han ser inte de hvita fälten, på hvilka
bara fläckar sticka fram, icke den vackra
granskogen, som står nytvättad och grön i den våta snön,
ej solen som sänder långa, sneda strålar mellan
träden.
Endast en liten strimma ser han, en strimma
af solen, som letat sig in i kupén och leker på
den stoppade väggen midt emot honom.
Han sitter hopsjunken och tillbakalutad, och
han tänker på sina första barnaår, underliga,
vemodiga tankar, medan tåget rasslande rycker
honom bort. Men han erfar icke ungdomens glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
