Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
af »Vårt land» uppstämde den särskildt i
universitetets namn. författade festsången.
»Som kornet göms i jordens famn,
»I hopp om gyllne skörd,
»Så lägges här för ljusets hamn
»En framtidsgrund i Herrens namn» o. s. v.
Början var litet olycklig, emedan den skulle
sjungas på melodien af »Vårt land», hvarför helu
sången gjorde intryck af att börja med »Som
kor». Och alvaret, som endast med möda
uppehållits under ceremonien, försvann aldeles under
sången.
— Jag tror vi gå nu, sade Ling. Nu är det
bara rektors tacksamhet och folksången, som är
kvar. Det tror jag vi kan. Häm. Hvad tycker du?
— Jag är alt litet trött i bena, sade Berling.
Ling och Berling trängde sig ut genom
folkmassan och undkommo nedåt Järnbron till.
Strax därefter återvände tåget i omvänd
ordning till Karolina, där processionen åtskildes.
Men när Ling blef ensam med Berling,
lossades hans tungas band. Han uppskattade
visserligen icke denne som åhörare. Men han talade
ändå om det antediluvianska i dylika tillställningar
och om vetenskapens humbug och folksångens
humbug och förevigade statuter. Han var aldeles röd
i ansigtet och sade »häm» mellan hvartannat ord.
Berling hörde på honom med den största
förvåning. Han var en glad själ, festtalare ex pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
