Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•182
Hon tog dem och gick, halfklädd .som hon
var och med håret i oordning, fram till den lilla
dörren.
Han kände, huru det klack till inom honom,
men utan att göra min af att gifva akt på henne,
fortfor han att torka sitt ansigte med handduken.
När hon öppnade dörrep, passade han på och
tittade öfver handduken dit in.
Därinnanför var ett litet trångt rum, taket gick
i en lialfbåge, och ljuset insläpptes genom ett
fyrkantigt fönster, som tycktes till hälften sitta i taket.
Ett oerhördt vidrig stank, som han nu visste, hvar
den kom ifrån, slog in och nästan fylde rummet,
där han befann sig. Han såg koppar, söndriga
talrikar, klädespersedlar, några par skor, och ett
hörn af en spis, där man tycktes hafva gjort upp
eld. På bordet satt en ofärdig karl och lagade
ett par skor. Han såg ej ens upp, när kvinnan
trädde in, utan böjde sig öfver arbetet, som när
man ej bryr sig om att betrakta, hvad man sett
alla dagar. En grof, illa klädd kvinna tog emot
skorna, nästan klef öfver ett par smutsiga
barnungar, som kröpo på golfvet, och gick fram till
en träsoffa, hvilken endast genom en smal trävägg
var skild från den säng, där Grane legat natten
förut. Hon tycktes ruska på någon, som sof, och
i det samma reste sig ett sömnigt flickansigte, som
han i hastigheten tyckte tillhöra en fjortonåring,
upp från bädden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
