Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•198
Grane mumlade ett tyst samtycke.
— Ja, herr Grane. Det var sannerligen inte
för tidigt. Och skulle inte vi kvinnor intressera
oss för denna sak? Ar det icke hvarje kvinnas
ovilkorliga pligt att i denna sak göra, hvad göras
kan, både för de arma kvinnors skull, som mången
gång skulle kunna räddas, om hjälpen komme i
tid, och äfven för alla dessa beklagansvärda unga
män, hvilka tillfället till synd lockar in på
förderfvets stråt?
Professorskan använde gärna trots sin
anstrykning af fritänkeri bibliska uttryck, när hon blef
ifrig, och det gälde att försvara en sak.
Grane såg orolig ut.
— Jag vet bara inte, hvad jag . . . började ban.
Men ban fick ej tid att fortsätta.
— Jo, herr Grane förstår, att vi stackars
fruntimmer, vi äro så . . .’ hm! obekanta med alt detta.
Vi skulle inte komma någon väg, om vi ej kunde
påräkna någon hjälp bland den studerande
ungdomen själf.
— Jag försäkrar professorskan, började Grane
förskräckt, att jag verkligen inte har någon särdeles
stark personalkännedom i den där vägen.
— Det vet jag, sade professorskan med djupt
alvar och tryckte varmt hans hand. Jag är
öfvertygad om, att br Grane är en ren yngling.
Grane såg ytterst generad ut, men kom sig ej
för att säga någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
