Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•200
— Men om man nu kan uträtta något på detta
sätt. Då måste olikheten i detaljfrågorna sättas å sido.
— Detaljfrågor, sade Grane med hetta.
Han teg en stund, liksom eftersinnande.
— Det kan aldrig hända mig sade han tvärt.
Hans ansigte glödde, och ögonen fingo ett elakt
uttryck.
Professorskan rodnade af förargelse, men sade
förnämt:
— I så fall ber jag om ursäkt, att jag
besvärat hr Grane.
Grane reste sig upp och gick in i rökrummet.
Han var ond på sig själf öfver att lian förgått sig,
inen kände samtidigt ett slags njutning vid tanken
på, att han kunnat säga ifrån.
Därinne hvirflade cigarröken, vetenskapen var
lemnad åsido, och historierna flödade. Alla dessa
män, unga som gamla, berättade anekdoter med
den virtuositet, som är egen för Upsala, de gamla
kände sig unga på nytt, och minnena döko opp,
samma glada, friska studentminnen, som altid
tagas fram, och som altid väcka glädje. Altid
fans det någon, som icke hade hört historien, och
för honom berättades den, medan de andra
skrattade på nytt, därför att han skrattade.
Grane hade vid sådana tillstälningar ofta
förvånat sig öfver, att man så sällan samtalade om
vetenskapliga ämnen. Nunc est bibendum, sade
någon, och så glömdes alt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
