Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•215
För jag känner generationen, jag, blomman af
Sveriges ungdom, fosterlandets hopp o. s. v.
Grane hade ofrivilligt ryckts med af den andres
stämning. Det låg en njutning i detta sätt att se
på sakerna, något pikant i att så brutalt rycka
masken af förhållandena och liksom njuta af, att
alt vår dåligt, och att det var en dumhet att tro
på något bättre. Han hade kommit upp på
sammankomsten med en känsla af motvilja. Ty de
falska resonemang, som vanligen serverades, de
påtagliga sofismerna, de dåliga kvickheterna, den
påtagna minen af gamla män, sem prydde alla
dessa unga, deras blaserade väsen, deras cynismer,
bela den ton af värdighet, med hvilken dessa just
ej särdeles vigtiga frågor behandlades — alt detta
brukade eljest plåga honom. Och han fick ofta
en kväljande förnimmelse af sorgbundenhet, när
han tänkte på, att det var denna ton, .som utgick
från dessa rum, hvilken sedan skulle breda ut sig
öfver en bel generation af hans samtida, tränga
in i ämbetsrummen, i kyrkorna, i fabrikslifvet,
ibland jordegarna, bestämma de blifvande männens
uppfattning af sina pligter som makar, husbönder,
vänner och fäder, med ett ord bilda den nästa
generationens människor. Men i dag kände han
det nästan muntert. Det föreföll honom, som stode
han själf utanför det hela, som led ban själf intet
af alt detta. Det var ett frispektakel så godt
som någon teaterföreställning. Människorna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
