Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
tera och samla, hvad han läst, svek honom
energin, och han fann ständigt nya arbeten, som borde
studeras. På detta sätt blef hans beläsenhet stor.
Men behållningen blef i det hela taget ringa, och
Grane kände, hur hans energi långsamt, men
säkert liksom utplånades. Och han lefde i en
daglig och stundlig nervös spänning, som lät honom
söka njutningar, i hvilka han då rent febrilt gick
upp med hela sin själ. Efteråt blef han aldrig
slapp till lynnet, men oron växte, och han sökte
döfva den genom en forcerad uppsluppenhet, hvars
rätta karaktär högst få genomskådade.
Han lade boken ifrån sig och grep en tidning,
i hvilken han läste en stund, lade bort den, steg
upp, gick fram till fönstret och stod en lång stund
och såg ut åt gatan. Därefter började ban att
långsamt gå fram och tillbaka på golfvet.
Då knackade det på dörren.
— Kom in.
Han stod silla och väntade.
Det dröjde en stund, innan dörren öppnades.
— Schultz, utbrast Grane och rusade emot
den kommande. Nå, nu ska här bli litet lif igen.
Han tog honom i famn och kramade honom,
släppte honom igen och betraktade honom.
— Hvad du har blifvit förändrad.
Schultz log. Han var alltid tillbakadragen i
fråga om vänskapsbetygelser. Men Grane såg,
hur glad han var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
