- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
240

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•240

Plötsligt höll kan inne.

— Nå, än du då? Berätta du också litet.
Hvalliar du varit hela det här året? Ingen människa
har ju hört ett ord ifrån dig.

— Jo, senast kommer jag från Paris.

Schultz teg ett ögonblick:

— Förut var jag i Achen.

— I Achen?

Grane studsade. Det låg en så underlig
betoning i den andres röst.

— Det var väl aldrig för att . . .

Schultz log, men ögonen fingo ett alvarligt
uttryck.

— Jo, det var verkligen för att bada
svafvel-bad och komma under läkarbehandling.

I detsamma kom pigan in med vinet, och båda
tego, till dess att hon gått igen.

— Och det har du aldrig sagt ett ord om.

— Nej.

Schultz blickade framför sig en stund utan att
säga något. Det gick ett par lätta, nervösa
ryckningar öfver hela hans ansigte, och hans läppar
darrade, så att han måste anstränga sig för att
beherska sin röst:

— Ja, jag kan inte tala som du. Det är en
lycka, som du besitter. Ty du är egentligen inte
född till pessimist. Du har så mycken oförfalskad
lefnadsduglighet, som en gång skall föra dig fram.
För dig är pessimismen en lätt öfvergångsform,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 09:48:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/erikgrane/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free