Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•249
är ej svårt att teoretiskt öfvertyga sig om en
uppfattning. Men det kräfves ett oändligt långsamt
och oändligt själsmattande arbete, innan en åsigt
trängt så att säga in i blodet på så sätt, att den
blifvit införlifvad med hela vårt väsen, bestämmer
alla våra handlingar, alla våra tankar, ombildar
våra innersta känslor, griper bela vårt lif, så som
den kristne nu är gripen och ledd af sin tro.
Tänk, på hvilken lång tid kristendomen behöft för
att tränga in och ombilda alla sinnen. Och vår
tro, som ännu knappast kan spåras några sekel
tillbaka!
— Du menar . . . inföll Grane och tystnade.
Han kunde ej fortsätta. Men hans ögon lyste.
— Jag menar, att den tid skall komma, när
man i dödens ögonblick med lugn kan lägga sitt
hufvud till ro, utan att känna sig hvarken
upprorisk eller olycklig, äfven om man tror, att man
efter döden är, som om man aldrig funnits till.
För mig är det en mild, en välgörande känsla
att tänka, att jag skall lösas opp, försvinna som
en beståndsdel i den natur, som jag älskar med
all den religiositet, hvilken i ensamma stunder
kan flöda öfver hos en människa. Har du aldrig
gått genom en skog, en tyst natt, när det är så
tyst, att man hör, huru daggen droppar från
träden, och det är, som om bela naturen andades i
lätt slummer i afvaktan på den nj’a dagen? Har
du då aldrig tänkt, att inan kunde lägga sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
