Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•260
aldrig trygg i hans sälskap nu mera. Vi ha
häller aldrig något att säga hvarandra.
— Norström är en praktisk karl, sade Randers
småleende.
-—- Ja, det är han. Och det är visst just det,
som retar mig. Och så ser han så förbannadt
städad ut nu för tiden.
Randers brast i skratt:
— Räknar du inte mig för en städad karl,
om jag får fråga.
— Ah. Du förstår nog, hvad jag menar. Det
är den där påsmetade hyggligheten, som gör, att
man aldrig kan få reda på människan hos honom.
Han förefaller mig som ett fint fodral med oäkta
diamanter inuti. Och för resten retar du mig
också. Hvarför ska du sitta och snobba för
Norström med, att du är konservativ i politik? Är
du konservativ kanske? När vi äro ensamma, då
tycker jag, ta mig fan, om dig ibland. Men då
det är andra med, då blir du genast som en
annan människa.
— Ja, men jag försäkrar dig. Jag är
verkligen konservativ i politik. Det har jag ju sagt
många gånger förr.
— Kom nu bara inte och säg mig det.
Grane såg skrattande på honom, och i detta
ögonblick var det något så muntert i lians ögon,
att Randers ännu en gång måste skratta, när han
tänkte på den andres vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
