Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•266
Den inträdande var en ung man, enkelt klädd
och af ett behagligt, vinnande utseende.
Isynnerhet kunde man aldrig glömma hans ögon. Det
fans något så pålitligt i dem, och samtidigt såg
det ut, som om man genom dem finge blicka in
i en ständigt sjudande krater. Han ansågs för att
vara ovanligt radikal, och detta oaktadt talade till
och med hans värsta motståndare med aktning
om hans karaktär. Grane hade ständigt haft det
intrycket af honom, att om han vore medlem i en
nihilistisk sammansvärjning, och den som lossade
skottet eller tände minan, vore säker att mista sitt
lif, så skulle han vara mannen, som erbjöde sig
själf.
När han fick syn på Randers, studsade han
och gjorde min att vilja draga sig tillbaka. På
Randers läppar sväfvade ett obestämdt leende.
— Stig in, sade Grane. Det var hyggligt af
dig att komma upp till mig. Jag tror, det är
första gången. Ar det något särskildt? tillade han,
när han såg, hur den andre fortfarande dröjde.
— Kanske jag stör? mumlade den inträdande,
hvars namn var Anker. Jag kan ju komma
tillbaka en annan gång.
Grane såg litet tvifvelaktigt på Randers.
-—- Nej, inte det jag vet.
Randers reste sig upp.
— üin jag generar, så kan jag ju lemna
herrarna ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
