Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan aldrig låta bli att kritisera dem, jag skulle
sätta mig i förbindelse med. Det fins ju många,
hos hvilka jag högaktar både karaktär och talang.
Men det fins andra. . . Nå. Oin de bara inte
förde så stora ord på tungan.
— Tror du, sade Schultz alvarsamt, att du i
lifvet kan få sluta dig till en trupp, där alla
medlemmarna äro riddare, sans peur et sans reprochef
Är du det själf kanske?
— Nej, det vet jag nog. Och inte är jag så
förbannadt kär i mig själf häller. Men det är ändå
litet hos mig själf, som jag ta mig fan håller på.
— Ack, sade Schultz, tror du, att lifvet är en
ridderlig tornering, där endast män, hvilka bära
karaktärens adelsmärke, släppas inom skrankorna?
Tror du det? Nej. Lifvet är en simpel
knytnäfs-kamp, där man i nödfall inte en gång respekterar
boxningslagarna, utan slår i maggropen, om man
inte kan slå i ansigtet. Och vill man uträtta
något i verlden — stort eller smått — så måste
man kunna vara vän och stridskamrat med dem,
som slå i maggropen. Det förstås, striden
förlorar på det sättet litet af sitt nobla behag. Men
man får lof att se på nyttan. Det förstås, man
får akta sig själf för att sjunka ned till en vanlig
boxare. Annars blir det för djäfligt.
Grane log, öfver att Schultz svor.
— Hur skall jag i detta särskilda fall tillämpa
principen? sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
