Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grane hade blifvit blossande röd, och hela
hans ansigte .var i rörelse.
— Jag har skrifvit ett svar, sade han plötsligt.
Rösten lät tjock och hård.
— Hvad säger du? Har du skrifvit ett genmäle?
Randers blef så öfverraskad, att han på en lång
stund inte fick fram ett enda ord. All förstälning
var bortblåst, flegman var aflagd, hans ögon glödde,
och med hårdt sammanprässade läppar gick han
fram mot Grane. Han stannade midt på golfvet,
och ett ögonblick stodo de båda unga männen
stilla, utan att säga e‡t ord, mätande hvarandra
från hufvud till fot. Och båda kände, att från
detta ögonblick voro de fiender för lifvet.
— Hvad är det du har skrifvit?
— Jag har skrifvit ett genmäle på dina
sofis-mer, sade Grane kort. För öfrigt är jag ej
skyldig dig någon redogörelse, för hvad jag har
skrifvit. Men att jag skrifvit, ville jag själf tala om
för dig, så att du inte sedan skulle komma och
beskylla mig för att hafva handlat bakom din rygg.
— Jaså.
Randers skrattade kort och gick tillbaka till
spegeln, där ban med borsten likgiltigt strök
utmed sitt hakskägg. Han hade återvunnit väldet
öfver sig själf, och rösten lät kall och lugn.
Grane fortfor:
— För resten kan du gärna få veta, hvad jag
har skrifvit. Jag skulle möjligen ha kunnat göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
