Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•301
som anses störa trefnaden, på lämpligt sätt
aflägsnas af stamkunderna.
Grane tvekade. Förslaget lockade honom
egentligen icke. Men i ett anfall af nyfikenhet gaf
lian efter.
— Nå, så kom då. Jag har aldrig varit där förr.
En dimma af cigarrök bolmade emot dem, när
de öppnade dörren. Kafét var litet, hade blott
två fönster, och bordens antal inskränkte sig till
fem. Klockan var redan öfver tio, och det
hördes ute i förstugan, att stämningen därinne var hög.
Två af borden voro upptagna. Vid det ena
sutto fyra borgare, som under tystnad och med
alvar rörde på sitt bruna toddyvirke. Men vid
det andra gick det så mycket lifligare till. När
hans ögon blifvit något vanda vid röken, urskilde
Grane, att där sutto sex personer, hvilka alla
syntes vara betydligt druckna. En af dem såg ut
att vara en tjock patron från landet, och det var
tydligen honom, som sälskapet lade an på. Fyra
af dem kände Grane igen såsom ökända
Upsala-typer. Alla voro gamla studenter, som blifvit
öfverliggare, och alla voro de kända under något
binamn, som till den grad undanträngt deras
egentliga namn, att mången ej ens kände de senare.
På lokalen kallades de aldrig annat än långa
Anders, Kronhjorten, Grisen och Agathon. Den sjätte
satt med ryggen vänd mot dörren och höll
landtmannen 0111 halsen samt tycktes hålla tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
