Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•304
— Kan inte jag katkesen? fortfor Grisen. Det
var fan. Kan inte jag katkesen? »När en
människa af tio Guds bud eller lagen hafver lärt känna
och ångra sina synder ...»
— Ja, det kan du behöfva, din gamla kanalje,
sade Kronhjorten och såg sig utmanande omkring.
— Tyst, säger jag dig. Det rör dig inte ....
Hur var det nu igen? När en människa af tio
guds bud eller lagen ... ja ... då ska’ hon
inte förtvifla. Nej, det ska’ hon inte göra. Man
ska’ aldrig förtvifla. Det är det dummaste som
fins. Alting annat är dumt, men det är det
dummaste.
Härefter slöto sig Grisens ögon fullständigt,
och ban sof.
Ling knackade nu i sitt glas och bad att få
föreslå ännu en skål. Det var för de två
nykomna unga djuren. Han bad dem vara öfvertygade
om, att grinden altid skulle stå på glänt, när två
sådana praktexemplar af det under ständig
nydaning varande menageriet kommo och krafsade på.
Och han hoppades, att samtliga närvarande skulle
förena sig med honom att hälsa de nya djuren
välkomna såsom djur.
Samtliga närvarande förenade sig. Grisen slog
upp ögonen och grymtade igen, att man skulle inte
förtvifla.
Landtpatronen hörde på och skrattade hela
tiden. Långa Anders och Agathon hade fördjupat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
