Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•314
körde till bruket. Genom en öppning i skogen
syntes en svart kolbotten, tvärsöfver hvilken låg
ett kullfallet träd. Det hade nyligen fallit, och
åter erfor han samma underliga, skärande känsla,
som när han såg de nya hästarna.
Då hörde han plötsligt ett ljud, som kom hans
hjärta att slå, ett tungt, dunkande ljud, som var
långt borta, och som kom med vinden. Han tog
af sig hatten, som om han stigit in i en helgedom,
och en alvarlig högtidskänsla fylde honom.
De ljuden hade han hört så många gånger förr,
och de betydde altid, att han nalkades hemmet.
Det var hamrarna, han hörde, den stora hammaren
vid bruket med sitt jämna, döfva ljud. När han
kommit ännu en tio minuters väg närmare, hörde
han det muntra slamret af spikhammaren.
Han satte på sig hatten igen och spratt till.
Han var hemma. Det skulle ej dröja fem minuter.
Han hann ej känna någonting. Han såg den
stora röda bygningen, där rättaren bodde, > rättarns»,
som den kallades, bron, som gick öfver ån,
ladugården, stall bygnaderna. Nu var han uppe på
backen. Och under almarnas och kastanjernas
grenar skymtade det hvita boningshuset fram.
Med en väl afpassad sväng körde vagnen
omkring rundeln på gården och stannade framför
trappan.
I dörren till förstugan stod Granes fader för
att taga emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
