Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•324
Han såg på modern. Hon låg stilla, det så#
ut, som om lion tänkt på, hvad hon skulle säga
honom.
— Du får ej hysa något agg till mig, sade
hon. Jag har alltid älskat dig, Erik, älskat dig
mer än mitt eget lif.
Han ville afbryta henne, men hon tystade
honom med ett tecken af handen.
— Nej, hör på mig till slut. Jag vet väl, att
jag har felat i många stycken, och det är min
tyngsta sorg, att, hade jag varit, den jag borde
vara, sa hade jag gifvit dig en bättre ledning,
och du hade icke blifvit, den du nu är. Nu kan
du icke bli ond på mig, öfver hvad jag säger
dig, nu när döden står mig så nära.
Hon grep hårdare tag 0111 hans hand och reste
sig på armbågen upp i sängen. Hennes ögon
lyste, ansigtet var Hammigt rödt och hon talade
lågt och hastigt, ürden kommo fram stötvis och
med synbar ansträngning. Ibland rent af kväfdes
orden af det häftiga rosslandet.
— Nu säger jag dig inför dödens ansigte, att
jag lefver och dör i tron på sin frälsare, och det
fins ingen räddning utan genom honom. Ty ban
är vägen, sanningen och lifvet. Och nu kan du
ej annat än tro. Nu måste du tro. Det måste
finnas en vrå i ditt hjärta, där Gud i detta
ögonblick’^talar. Du måste tro, att det är min
gränslösa kärlek, som gör, att jag talar till dig, så som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
