Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•333
sagt mig själf hundra gånger förut. Men när jag
nu skulle försöka att tillämpa metoden, då var
det inte fritt för, att jag skämdes för mig själf.
Skulle jag gå här och liksom värdera flickan,
innan jag kände mig säker på, om hon var god
nog åt 111ig! Jag såg hennes ögon och hennes
leende och hennes vackra axlar och hörde henne
tala både lustigt och alvarligt. Och då skulle jag stå
där med glasögon på näsan som en annan
matematisk professor och räkna och dividera. Vet hut,
Grane, sa’ jag åt mig själf. Dessutom visste jag,
sanningen att säga, att flickan höll af mig.
Alt-ihop det där tillsammantaget blef mig för starkt,
och en vacker dag rusade jag blindt på och var
nära att, skrämma slag på henne bara genom att fria.
Men ser du, när man kommer till att älska
på alvar, då går man och skäms som en hund,
för att man ska vara så där förbannadt erfaren.
Och då glömmer man, hur man hade det på den
tiden. Och man tycker, att man har varit en
stor fähund. Och det har man nog också varit
för resten.
Och jag kom till henne och darrade på målet
och sa’, att mitt lif nog inte hade varit i alla
stycken — hm! — rent, och att det var min största
sorg, nu när jag älskade henne.
Sanningen att säga, så var det en missräkning
för mig, att hon inte blef arg eller sårad. Hon
hvarken grät eller stälde till spektakel, utan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
