Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•341
— Låt oss verka, medan dagen är. Natten
kommer, då ingen verka kan.
Här har nog förändrat sig ett och annat, och
som jag tror, till det bättre. Men det vigtigaste
som händt, känner du till genom både tidningar
och annat. Och jag förstår, att du törstar efter
skvaller.
Men först vill jag säga dig en sak, som är
den enda, hvilken gör mig riktigt melankolisk för
egen del — nu mera. Jag skulle vilja bli lärare
i något slags modern almoge- eller arbetarskola.
Det fins ingen, säger du. Godt. Som du vet, har
jag ärft litet pengar efter min mor, och jag skulle
väl alltid kunna få en i gång, och jag tror, att
den skulle stå sig. Men jag känner alt mer ocli
mer, att det duger jag inte till. Den bildning,
jag förvärfvat mig, som hvilar på Darwin och
mynnar ut i Spencer, den kan vara bra för mig. Men
den duger inte för menige man, åtminstone inte
ännu. Katekesen duger inte häller. Men hvad
är det som duger? Ja, säg det, den som kan.
Jag är nu trettio år, och det är för sent att börja
på ny kula igen. Men jag kan inte med den art
uf kunskaper, som jag besitter, göra mig nyttig
för de klasser af människor, som jag hälst skulle
önska gagna. Och så får jag kasta mig in i det
högre skolväsendet och öka summan af bildning
hos dem, som redan hafva nog, d. v. s. lägga
ännu flere stenar till muren, som skiljer fint folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
