Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Am nn
dalska svärmeriets öfverspändhet började äfven här visa sig genom
s. k, drifter och dylikt. Prästerna sökte att genom varningar
stilla dessa excesser, men de möttes på de festa ställen med
förakt och ovilja, och ofta voro de själfva personer, som ej hade blick
för den sträfvan efter frälsning, som onekligen var rörelsernas orsak.
Inom åtskilliga socknar i södra Helsingland hade pietismen
vunnit fast fot. Kyrkoherdarne Lars Elfvik i Norrala och Olof
Lind 1 WSöderhamn hade stått 1 beröring med Tollstadius, och
genom dessa och deras i samma anda verkande efterträdare
åstadkoms en allvarlig och kärnfast gudsfruktån, hvilken hade ett
helsosamt inflytande ej blott i Södra Helsingland utan äfven i de
nordligare socknarne, dit den äfven spred sig och bidrog att verka
lugnande på den lösa känslotrons öfverdrifter. Liksom öfverallt,
där pietistiska riktningar gjort sig gällande, började äfven i
Helsingland konventikelväsendet utbreda sig. Man började samlas i
enskilda hus för att uppbygga hvarandra med-bön och sång och
Guds ords betraktande. Vid denna tid begynte namnet “läsare“
att allmänt begagnas på alla dem, som till följd af ett vaknadt
själsbehof började visa mera uppenbar ifver för såväl egen som
andras frälsning och yrkade, att Guds ord skall i en menniska
blifva en lefvande sanning, som visar sig i både ord och handling.
“Läseri“ blef snart den allmänna benämningen på alla dessa
rörelser, oaktadt de framgingo från skilda ursprung.
I allmänhet var ett stort andligt mörker rådande i
Helsingland vid denna tid. Nästan i hvarje gård brändes bränvin, och
dryckenskapen bidrog att förvilda sinnena och förstöra
familjelifvet. Särskildt var ungdomen utmärkt för sitt vilda hf, och
slagsmål, stölder och nattlopp hörde till vanligheten. : Visserligen
funnos många i yttre hänseende fromma menniskor, men deras
fromhet bestod företrädesvis 1 akttagande af vissa yttre bruk, såsom
att bevista gudstjänsten och gå till nattvarden. Prästerna voro
ofta personer, som togo sin uppgift som församlingsherdar lätt.
Många lefde visserligen ett i yttre hänseende anständigt hif, men
andra visade äfven häri, hvars andas barn de voro, och särskildt
voro ej så få sjunkna i dryckenskap; andra voro mera intresserade
af politiska och kommunala saker samt landtbruksskötsel än af
utöfvandet af sitt kall.
Mot allt detta uppträdde läsarne och påyrkade en mera
sann och verklig kristendom samt ogillade åtskilliga förlustelser,
som voro allmänt gängse bland såväl präster som lekmän och
betraktades som oskyldiga nöjen, såsom dans, kortspel och annat
mer. I stället samlade de sig här och hvar i stugorna för att läsa
och betrakta Guds ord och genom bön och sång-och samtal i
andliga ämnen söka uppbygga såväl sig själfva som hvarandra.
Här hade prästerskapet en stor uppgift att fylla, och en stor skuld
hvilar öfver dem, som lemnat sina åhörare åt sig själfva utan
någon särskild herdeomsorg. Konventiklarne eller “samlingarne“
visade tydligt ett behof af andlig upplysning, som ej kunde
tillfredsställas med den allmänna gudstjänsten, där predikan ofta var
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
