Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D
“Du måste vara utan synd“, brukade han ofta säga, “ty
finnes ’hos dig någon syndalusta, så har du ju synden kvar, och
har du synden kvar, så har ju Kristus icke tagit bort den, utan
du är ännu en syndare och således af djäfvulen, ty den som
syndar, han är af djäfvulen, säger skriften. Men den som är född
af Gud han kan icke synda, ty han är född af Gud, och Guds
säd förblifver i honom, säger Johannes. Nej, du måste vara utan
synd, känna idel frid och fröjd, icke känna någon syndalust, ingen
strid med dig själf, ty skriften säger uttryckligen, att vi icke hafva
strid med kött och’ blod, och huru skulle vi hafva det, då vår
gamla människa är korsfäst med Kristo. Ar hon nu korsfäst, så
arekomsju: “död “och är hon död, såvar hon iekermera till: : Så
måste du hafva det, om din tro är rätt. Men om -du frågar, hur
Skallijast kunna tro, “att jag är så fri från : synd, då jag känner,
att icke så är? Jo, du skall såsom Abraham tro, där intet hopp
är, tro att Kristus är så mäktig, att han tager ifrån dig synden
så, att du icke mer känner henne, eljest förringar du Frälsaren,
tro detta visst och fast så har du det, ty allting är möjeligt
hoHOM SOMLKtnOr, O, S. Vil.
Om någon tvekade eller beklagade sig öfver sin svaga tro,
hette det: “Den som stundom tror och stundom tviflar, han har
en djäflatro, ty det heter i skriften, att djäflarne tro och bäfva:;
du skall såsom Abraham tro, där intet hopp är. En kristen, som
kändt pingsthögtiden, skall fröjda sig 1 andanom alltid, icke kvida
och klaga.“ När hans åhörare ville försvara sig med Luther,
Arndt eller någon annan, var Erik Jansson alltid redo med svaret:
“vi hafva ej att göra med Luther, Arndt eller Nohrborg, som döder
är; Kristus lefver Han, och Hans ord blifver evinnerligen. Till
Honom skole vi hålla oss, och Han säger: Varer fullkomlige, såsom
min HFader fullkomlig är“ ?). Dessa läror voro ägnade att väcka
bifall hos åhörarne, som fingo kasta skulden till sin svaga
kristendom på böckerna och blefvo därför förskonade från en sann och
allvarlig själfpröfning. Om någon dristade sig att vidare opponera
sig, nedtystades hans invändningar med några kraftuttryck, såsom:
“du “ är ’af djäfvulen“, — “en sådan djäfvul vi hafva midt i vår
försam lInor — tdu ärdsartullsaf, djätlar, attomide.-kröpe, ur dig,
af bröderna Olssons tolfåriga systerdotter, Karin, som inföll: “men huru skall
man då förstå, att vi läsa om Job, att då svedan var ganska stor, förbannade
han sin födelsedag. Det var ju synd? Och ändå kallar Gud honom för “min
tjänare Job“. Efter Gud kallar honom min tjänare, så var han väl trogen“?“
— Erik Jansson blef förbryllad, och bläddrande i bibeln yttrade han flere
gånger : “lät se, lät se!“ — Men slutligen svarade han: “Jag skall svara dig
på det där en annan gång“. — Då likväl flera personer uppmanade honom att
strax besvara frågan, blef han ond och klippte af resonnemanget med ett af
sina kraftuttryck: “Häf ut djäfvulen!“ (Händelsen är förf. meddelad af samma
Karin, som ännu lefver. Jfr. E. J. sid. 25, noten).
1E J. sid 18.
2) N. K. T. 1845, sid. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
