Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ö0 —
Det väntade utbrottet kom äfven till stånd midsommardagen. TI
Stenbo hölls då en samling, besökt af flera hundra personer,
däribland äfven folk från Dalarne. Erik Jansson satt på
förstugubron och hade nyss börjat sin predikan med en uppmuntran till
församlingen att vara vid godt mod, — ärkebiskopen och flera högt
uppsatta personer hade nämligen, ’sade han, gått öfver till hans
lärosatser såsom sanna och rätta, så att intet atal var att befam
från det hållet;
åtföljd af cirka aderton handfasta karlar Erik Jansxon smog xifr
då hastigt ned bland folkhopen, och då länsmannen trodde, att
han begifvit sig in i boningshuset samt ville följa efter honom
blet han fattad 1 kragen af gårdens ägare, Jon Jonsson, som med
en kvinnas tillhjälp sökte nedkasta honom från förstugubron.
Under det väldsamma tumult, som därvid uppstod, lydde Erik
Jansson ned till sjöstranden och roddes af Olof Jonsson i Stenbo
öfver till andra stranden, hvarest han under nästa dygn låg gömd
på Hornöholmen. Följande dagen återkom länsmannen, åtföljd af
prosten och en stor mängd folk, och uppmanade de församlade att
atskiljas. De bådo då om tillstånd att få förrätta morgonbön, hvilket
beviljades, med villkor att de skulle vara borta, när länsmannen
återkom. FEfter två timmar kom han tillbaka och fann dem ännu
församlade. Han uppmanade dem återigen att åtskiljas, hvarefter
han aflägsnade sig, och ett ursinnigt slagsmål uppstod, hvarvid
knifvarne blänkte, och dörrar, fönster och husgeråd sönderslogos’!).
(Erik Janssons hustru var äfven denna gång illa ute, i det hon, för
att undgå misshandel, flydde till fähuset, men då hon äfven där såg
sig förföljd, sökte hon’ att genom luckan i golfvet kasta sig ned
till den därunder varande gödselhögen, men olyckan ville, att hon
med kläderna fastnade i luckan och blef hängande. Några pojkar,
som observerat detta, beväpnade sig med ris och genompryglade
henne grundligt) ?).
Flera andra störande uppträden och våldsamheter begingos
vid denna tid mot Erik-Jansarne i Forssa, ty folket hade mot dem
fattat ett brinnande hat, och q]alfbvaldet ade insa granser. I
Juli månad var Olof Olsson i Kinsta hos Jon Jonsson i Hamre
och höll där samling, men blef jagad därifrån af en folkhop, dock
utan misshandling. Följande dag, som var söndag, ville husets
folk samlas till andaktsstund, men då de ej vågade stanna 1
hemmet, uppsökte de en plats vid sjön Ingaren, hvarest gudstjänst
hölls under Mårten Mårtenssons i Akre ledning. Då de kommo
hem, hade en hop vildsinta människor inträngt i deras bostad
under förevändning att leta efter Erik Jansson samt förstört en
del af möblerna och annat bohag.?)
HER DEA845: Jonas. Olsson, .A.., 2.
SEROVS 1845:1 na 267
?) Helena Lindvall: Ett barndomsminne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
