Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
Den 23—24 Sept. 1896 firades femtioårsminnet af Bishop Hills
grundläggning. Vid jubiléet sågos öfver 2,000 deltagande, däribland
99 af the adult chartered members från 1853; af trusteerna lefde
två, Jonas Olsson och Sven Svensson, den förre 94 år gammal; af
den första utvandringen funnos äfven två, Peter Johnson och Lars
Eriksson!). Tal höllos af kapten Eric Johnson, grundläggarens
son, advokaten John Root, son af Erik Janssons kusin och hans
baneman, samt af Hon. J. W. Olsson, Olof Olssons’i Kinsta son.
Ett monument af gramit aftäcktes, “Dedicated to the memory of
the hardy pioneers who, in order to secure religious liberty, left
Sweden, their native land; with all endearments of home and
kindred, and founded Bishop Hill Colony, on the uninhabited
prairies of Illinois“.
För närvarande är Bishop Hill en liten by på cirka 330
invånare. De stora byggnaderna stå obebodda och hålla på att
förvandlas till ruiner; de ståtliga alléerna och planteringarne äro
dock kvar, och allt talar om en förgången storhet. Bland de fordna
kolonisterna har döden gjort rika skördar på de senaste åren.
Berglund, Norberg, Hedin, Stenberg, alla hafva de gått till hvila;
endast Jonas Olsson lefver ännu såsom en gengångare på ruinerna
af ett verk, som till stor del varit hans egen skapelse?).
“Biskopinnan“ Sophia Jansson dog år 1888 på ett fattighus i Chicago;
sonen, kapten Eric Johnson, är nu bosatt i Nebraska och utgifvare
af en tidning; dottern är sedan 1875 änka efter en kapten A. G.
Warner. Af de fordna kolonisterna finnes en liten skara på 15
män och omkring 25 kvinnor då detta skrifves ännu kvar i lifvet.
Alla akta de högt Erik Jaussons minne, och de fordna
vedermödorna under hans regemente äro glömda; de se blott i honom
befriaren, som i Sverige bidrog till det af dem med skäl hatade
konventikelplakatets upphäfvande, och som i den nya världen lät
dem komma i åtnjutande af en af människans dyrbaraste förmåner,
nämligen religiös frihet.
Genom Erik-Jansismens historia löpa jämsides en klar
ljusstråle och en mörk slagskugga. Ingen kan neka, att Erik
Janssons sträfvande i början innebar ett bestämdt bemödande att vilja
förhöja i friskhet andelifvet i Kristi kyrka, och själf var under
denna tid såväl han som sektens öfriga hufvudmän personer med
en lefvande tro och ett uppriktigt sökande efter frälsning. För
att utan hinder kunna få bekänna sig till den tro, som de ansågo
för den sanna och rätta, tvekade ej heller hundradetals personer
att öfvergifva hus och hem och slita alla band, som fäste dem vid
o t Galva Weekly News 1896, 1 Okt.
“) Sedan detta skrefs, har underrättelse kommit att Jonas Olsson aflidit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
