Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt farväl till sina kära för att segla mot faror
och död i österled, och huru mången af dem, som
suttit hemma, har ej bland sina lifligaste och
smärtsammaste hågkomster förvarat minnet af ett sådant
afsked!
Men vi vilja höra, hvad författaren har att
ytterligare berätta om korståget till Finland.
— Flottan fick förlig vind vid seglingen öfver
hafvet. Hedningarne rustade sig under tiden till
motvärn, ty de visste väl, att de kristne skulle
komma, och hvad de hade i sinnet. Men modet
sjönk hos hedningarne, när de sågo alla fartygen
med sina otaliga förgyllda framstammar lägga till
i hamnarna. Korsfararne gingo i land och uppreste
sina banér. Deras sköldar och hjälmar glänste vida
omkring i solskenet. De ville gärna pröfva sina
svärd på de hedne tavasterna — och det gjorde de
minsann också! Hedningarne förlorade slaget, de
kristne vunno. Tavasterna lupo till skogs och lämnade
guld, silfver och feta boskapshjordar i segrarenas
våld. Hvar och en af landets folk, som då ville
svärja trohet, varda kristen och undfå dopet, han
fick behålla lif och gods samt lefva i fred och ro.
Men hvarje hedning, som icke ville det, han fick
lida döden. Svenskarne byggde där ett fäste och
bemannade det väl. Denna fästning heter
Tavastehus och är ännu till sorg för de hedniska
grannfolken. Hela landskapet fick då kristen befolkning,
som det ännu har. Jag tror, att ryssekonungen
gick miste om det. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
