Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Om Törgils Knutsson som riksföreståndare och om den ryska fejden (åren 1290—1301)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och höggo in på ryssarna. Men en liten stund
efteråt, innan de visste ordet af, så hade ryssarnas
hop kommit emellan dem och grafven, väl tio gånger
så många, som de uppländske voro. De värjde sig
dock lika bra för det och höggo sig igenom det
hedniska packet, så att mången ryss fick röd svett,
och alla kommo de dädan utan skada, alla hem
till sin lägerstad. —
— Vid skogsbrynet, intill en bråte (d. v. s.
förhuggning) höllo väl tio tusen ryska ryttare. Som
en sol glimmade de, så glänsande voro deras
vapen och rustningar att se uppå. Då sade en af de
kristne: »Jag vill bestå mot en af de bäste bland
dem alla, eller ock må han föra mig fången med
sig hem, — om nu blott marsken gifver mig orlof
härtill. Jag vill väcka honom, om han sofver.»
Raskt vardt han redo, lät föra fram sin häst,
pålägga den schabrak och spänna rustningen om sig
själf och red sedan i sakta mak på en bro öfver
grafven. När han kom utanför slagbommen, då
vände den ståtlige hjälten sig om och sade: »Lefven
väl, mina stallbröder! Vill Gud gifva mig ett
godt äfventyr, så skolen I se mig åter här och en
annan med mig — det kan nog hända. Men skall
det gå mig emot, så må det bli, som Gud vill!» —
—Drottsäten Mattias var den tiden sven
(d. v. s. knape). Han var den, som där red ut så lugnt
till envig. —
— Han skickade fram en tolk, som bar hans
ärende och skulle höra ryssarnas svar. Tolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
