Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen, »vill du ej längre vara här, så gifve Gud dig
en lyckosam hemfärd och låte all lycka och ära
komma dig till del och unne mig att snart återse
dig med fröjd och fägnad, som jag ock önskar
dig!» — Sedan gick hertigen, den ädle och vise
mannen, till drottningen, där hon stod. Då sade
den ädla, dygderika kvinnan: »Far väl, min son
och julabroder!» Han svarade: »Min kära, söta
moder! Nu önskar jag, att Gud må löna eder för
den mångfaldiga godhet, jag har rönt af eder, och
för all den glädje, I hafven beredt mig. Eder egnar
jag min tjänst, hvarhelst jag är.» Hon hade honom
i sitt hjärta kär förutan all falskhet. Det fick han
sedan röna, när han tarfvade det. —
— Nu tog han afsked af hvar och en, som han
träffade. Damerna gingo alla och ställde sig hvar
och en vid sitt fönster och sågo efter honom med
blida ögon, och alla läste de böner och bådo Gud,
att Han skulle i sin nåd ledsaga honom lyckligt
till hans hem igen. Så skildes han från dem.
och red dädan och hem till sitt land.
Hvad han sedan hade för hand,
det varder eder framdeles sagdt.
Till dygd och ära stod all hans akt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
