Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om Håtunaleken och om det stora krigets första skede (åren 1306—1309)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktade inte norrmännen minsta grand och brydde sig
inte om, hvad kung Håkan sade. —
— Stadsboarna rättade sig villigt efter
hertigens befallningar, de hade ej annan råd. Staden
var den tiden mycket rik, och allt hvad hertigens
fogde kräfde af borgarne, det skulle strax vara till
reds, om de ej ville, att det skulle gå dem illa. De
fingo brygga dag och natt och laga till mat, så att
intet fattades. Från landsbygden hämtade de svin och
hornboskap och det bästa foder i stor myckenhet. —
— Då bar det så illa till, att hertigen
insjuknade. Men han hade med sig en läkare, som gaf
honom något, som gjorde honom godt och så hjälpte
honom undan döden. —
— Detta var om julen, medan de voro där i
Oslo. Då fingo hertigens män veta, att en stor
skara norrmän var i antågande. Väl tretusen
räknade man dem till. De stodo under ett banér vid
en bro en mil från staden. Hertigens ryttare läto
strax leda fram sina hästar, härklädde sig raskt och
redo i fyrsprång dit, där fienderna voro. I striden
blefvo många af de uppländske sårade. Men
norrmännen föllo så tätt, som gräset faller för bondens
lie, och kunde sedan staplas upp i högar. Dock
må man icke lasta dem. De ville gärna värja sitt
land, och, fastän det gick dem illa i händer, hade
de ingen skuld däri. Striden slutades så, att de
norrmän, som ville behålla lif och frihet, flydde
undan, och de uppländske förde med sig därifrån
många fångar. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
