Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VII. Om det stora krigets senare skede, frederna m. m. (åren 1309—1313)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog de båtar, han kunde få,
hellre stora dock än små,
och satte sina män däri,
hjälteskaran, ung och fri.
De rodde nu ut till dem på haf,
och skeppen sju de vunno dem af
och slogo så många norrmän ihjäl;
det likade konungen icke väl.
En af de norrmän, som föllo där, var herr Ivar
Jonsson.[1] Herre Gud, en sådan olycka, att han
skulle råka ut för detta! »Det var illa,» sade
hertigen, »att den dugande mannen vardt död.» De
buro honom till barfotabrödernas kloster (i Skara)
och höllo där hans begrafning med stor
högtidlighet i många förnäma mäns närvaro. —
— Ännu en färd ville hertigarnas män göra
till de norska skeppen. Det var Erengisl af Skara,
herr Magnus Kristineson och herr Magnus
Algotsson, som anförde. Men det blef ingen glädje af
den färden: de foro bort, men aldrig hem. När de
kommo fram dit, där norrmännen lågo, och dessa
kunde se, att de voro alltför få och hade små, låga
fartyg, så redde sig norrmännen med godt mod till
försvar. Hertigens män rodde midt in ibland
skeppen. Där var då mycket buller och ropande.
Norrmännen stodo högt upp öfver dem, höggo, stötte,
sköto och kastade med stora stenar, så att det blef
[1] Sannolikt den samme, som fört befälet vid norrmännens
första infall i Dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/erikskron/0169.html
