Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Om det stora krigets senare skede, frederna m. m. (åren 1309—1313)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsskogen mellan Småland och Östergötland). I
Jönköping lägrade sig konung Birger med riddare och
svenner. De uppförde där ett fäste af trä, ty det
var ondt om sten där. Till fästet drefvo de nöt,
får och annan boskap och slaktade. Men de voro
i stor räddhåga, att hertigen skulle komma öfver
dem. Konung Erik ville då tåga genom skogen,
och hertigen hade ämnat möta honom där. I Bjällbo
hade han förlagt sina tyska ryttare. De kommo
nu till undsättning vid byn Svem (på Vätterns
strand), ty där ville hertigen strida mot danskarna.[1]
Dessas här kom nu efter hand fram öfver
skogsåsen. Då inträffade något, som lätt nog kan hända:
herr Mattias, som förde hertigens banér, störtade
omkull, däraf att hästen snafvade öfver en sten;
och fallet var så våldsamt, att banérstången brast
sönder. Detta gjorde dem alla mycket bekymrade.
Och när alla konungens trupper kommit öfver
skogshöjden, vände hertigarna om. —
Författaren menar naturligtvis, att svenskarna
blefvo så modlösa på grund af det olyckliga
förebudet, att hertig Erik nödgades uppgifva planen
att begagna sin förmånliga ställning till att
öfverfalla den danska hären, medan ännu blott en del
af den hunnit fram. Emellertid förmodar den
norske historieskrifvaren Munch, att hertigen gärna
gripit en förevändning att äfven denna gång
undvika ett större fältslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
