Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagbok. Anmärkningsvärdt är, att den formulering,
lagstadgandet har här i rimkrönikan, närmast
öfverensstämmer med den, som finnes i
Södermannalagen. (Ärfdabalken 6:1). Det är ju också i
Södermanland (vid Nyköping), som yttrandet fälles. I
denna punkt tyckes alltså vår författare vara mycket
noggrann.
Sedan krönikan vidare omnämnt, att
hertigarnas lik högtidligt begrofvos i Stockholms
»stadskyrka», d. v. s. Storkyrkan, fortsättes berättelsen
om krigshändelserna sålunda:
— Nästa vårfrudag därefter (d. v. s. den 15
augusti 1318) blef Nyköping uppgifvet.
Besättningens trångmål och blidornas (d. v. s.
kastmaskinernas) hårda slag vållade det. Det var godt
folk, raskt och tappert,
som hade sig framför slottet lagt,
och så de hade svurit och sagt,
att de skulle sig så bevara,
att aldrig skulle de dädan fara,
förr än det huset låge öde,
där deras herrar vordo döde.
De slogo då muren i stycken så små,
att aldrig en sten vid en annan låg.
Där fordom stod både mur och tinnar,
där kan man en enda sten nu ej finna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
