Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allhelgonamässan (d. v. s. den 1 november) synes alltså vara
mindre noggrann. Det heter i krönikan härom:
— Vid allhelgonamässan kommo de hem. Då
lät drottsäten hålla dom öfver drottsäten Brunkow,
Vallramm, Lyder Foss och Ulf Svalabäck, och de
dömdes efter rikets lag till den död, som man förut
hade lofvat dem. Man satte dem alla på stegel och
hjul. Jag ville, att de andra, som voro med om
att förråda hertigarna, sutte där på samma ställe. —
— När konung Birger och drottning Märeta
sporde dessa tidender, utbrusto de i bitter klagan
öfver sina vänners död och sade: »Nu först äro vi
riktigt komna i nöd.» De skyndade då till
Danmark. Konung Erik var då död. De bådo konung
Kristofer om skydd, och han beslöt att förläna dem
gården Spikeborg vid Skjälsör[1] och två härad, som
lydde därunder. Konung Kristofer sade: »Jag vill
göra detta för syskonskapets skull. Men sedan
mången god dag har jag förstått det, syster, att du har
varit emot mig och icke för mig.» — Drottning
Märeta fick sedan en större sorg, när hon erfor
junker Magnus död. Då grät hon lika mycket, som
hon fordom hade skrattat —
Författarens uppgifter torde här ej vara alldeles
riktiga. Konung Erik Menved dog på hösten 1319
(den 13 november). Men Birger hade långt förut
begifvit sig till Danmark,[2] ty då Mattias Kättilmundason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
